Lov är verkligen underbart, tack till den som kom på det!!! Men när skolan närmar sig känner man ångest över att man inte riktigt lever efter de rutiner man brukar, och att man oftast har lyckats vända ganska rejält på dygnet....Sånt man får ägna sig att rätta till de sista dagarna innan skolan = tidig läggdags och inga sena kvällar med kompisar och annat :( Men jag ska nog hitta tid till det också. Under den senaste tiden (ca 2 månader tillbaka) har jag tänkt väldigt mycket på en sak. Något som spelar stor roll i mitt liv. Som jag aldrig har kunnat vara utan tidigare. Men som nu inte längre kommer vara min vardag. Allt har sin tid! Och tiden för det här har kommit till sitt slut nu. Time to let go...Ingen med Badminton för min del...sagt och gjort!

Just nu känns det som att jag är så långt borta från jorden och verkligheten som det bara går. Inget är som det ska eller brukar vara. Under en dag kan jag ha varit på fler humör än man någosin kan tänka sig. Och det tar så fruktansvärt mycket på krafterna. Kan känna mig fullständigt tom innombords och helt ensam. Men jag vet att jag aldrig är ensam med tanke på hur många underbara fina vänner jag har som alltid ställer upp för mig och finns när jag behöver dom som mest. 

Men vad är det då som saknas? Någon som kan fylla igen de där tomrummet kanske. Men det är väl lättare sagt än gjort att hitta någon eller något som gör det....
Sen finns det dom som gör mig ännu mer förvirrad av någon anledning. Men jag antar att det handlar om att jag inte riktigt vet vad jag vill. Vilket även gör alla personer i min omgivning lite osäkra på mig också. Men nån stans djup inne ska jag nog kunna hitta mig själv. Gäller bara att ha tålamod...

...ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig! Trots att sommarlovet har börjat och allt borde vara frid och fröjd är de inte så. Friheten att göra saker är känns större, men det är inte säkert att allt blir 100% bra för det. 

Precis som förra sommarlovet har jag även nu åkt på nått virus. Vad det är vet jag inte, men känns som öroninflammation + nått annat. Helt underbart ju....!
Naturligtvis ställer även killar till det för mig, som vanligt. Är de inte fel val av kille så är det nått annat. Blir så fruktansvärt trött på allt ibland. Men nu ska jag sluta klaga på saker o ting. Bäst att sova på saken, blir nog bäst!

Puss godnatt...

Du är den första jag tänker på när jag vaknar

If I sleep to much, my parents complain.
If I don't get enough sleep, my parents complain.
If I eat too much, my parents complain.
If I don't eat enough, my parents complain. 
If I'm always in my room, my parents complain.
If I go out too much, my parents complain.

I CAN'T WIN!!!!

Hur länge ska det hålla på så här fram och tillbaka? Kommer det bli bra på riktigt? Jag har gjort vad jag kan men nu orkar inte jag lägga ner mer tid eftersom det tar slut på alla mina krafter och jag mår bara dåligt. Orkar inte gå och vänta hela tiden på att något ska hända...om det nu kommer hända något. De är det som gör det jobbigt.

Men allt är kanske över nu så jag kan slappna av och gå tillbaka till det normala igen. Eller är det bara en "glädjedödare" som snart förstör allt och går tillbaka till det gamla igen? Det återstår bara att se! 
Men en sak är säker...faller det tillbaka stannar inte jag!!!

Att uppfylla någon annans dröm, är som att själv få en dröm att gå i uppfyllelse!

Drömmar är något vi alla har...mer eller mindre. Något av det bästa jag vet är att bara drömma mig bort ibland. Det kan vara antingen på bussen, i skolan, i duschen eller när jag sover. precis var som, när jag har lite tid över. Drömmarna kan vara såna som handlar om antingen personer, eller om en sak eller ja...vad du vill!

Nu har jag äntligen fått lite tid till att kolla vad jag ska ha på mig idag. Inte det lättaste valet. Har jag hittat en sak hittar jag oftast andra saker som jag kan ha istället hela tiden. Vilket ofta brukar göra det väldigt svårt för mig att bestämma mig. Tror inte att jag är ensam om den saken, eller? 

Men nu har jag i alla fall hittat något att ha på mig. Åsikter eller synpunkter om mina val är välkomna! 



Ohhh, jaa....sen verkar det visst inte som att jag hade så många fler alternativ till ikväll...så de får bli denna helt enkelt.

Puss på en stund :)♥

Kommer bli ett helvete att ta sig till skolan nu när dom har gjort om nästan alla busslinjer i Malmö. Inte för att jag tyckte det var bra innan, men det är ju verkligen inte mycket bättre nu. Dom gör verkligen så att alla bussar tar 100 år att komma fram till det ställe man vill. Suck, längtar inte tills den 12...

Artikel från sydsvenskan:
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1322684/Malmos-bussnat-i-ny-skepnad---linjerna-dras-om.html

Tänk om allt hade varit lika bra som det en gång var för bara något år sedan...

Killar är något av det knepigaste som finns. Alla män säger hela tiden att man inte kan förstå sig på kvinnor. Men har dom någon gång försökt förstå sig på en man? Det tror jag verkligen inte! Jag tycker i alla fall att jag har gjort ett bra försök att förstå mig på dem. Men det går verkligen inte. Visserligen är det kanske inte lika mycket att förstå sig på hos en man som hos en kvinna.

Jag önskar att jag hade förstått mig på dem mer än vad jag gör. För lite vet man ju allt! Men det hade varit så mycket enklare om de tex. bara visade direkt vad de vill. I stället för att bara ignorera och låtsas om att man inte finns. En del har ju tyvärr en tendens att göra så. 

Sen finns det ju även de män som är så otroligt överdrivet snälla mot en. Och inte ens då förstår jag mig på dem. Så jag antar att det kommer förbli så att varken män eller kvinnor kommer förstå sig på varandra. Synd är väl det. Hade verkligen varit väldigt praktiskt och förenklat en hel del saker om man hade kunnat förstå sig på varandra. 

Men nu får vi i stället lära oss att leva som det är. Så vidare inte inte någon vill försöka sig på det omöjliga att förstå sig på en kvinna eller en man!

Älskar känslan av fjärilar i magen. Känner sig lite extra levande då...

Japp, då var det dags igen. Den 15 oktober flyttar jag till min 10:e bostad, och jag är bara 17 år. Det är inte klokt...Föddes när mamma, pappa och då lilla jag bodde i en lägenhet i Limhamn. Kort efter det flyttade vi till en annan en liten bit bort från den första. Sen kom lille brossan och då flyttade vi till huset i Bunkeflostrand. ( 3:e bostaden) Efter ca 8 år flyttade mamma och pappa till vars en lägenhet på Annestad innan de köpte ytterligare vars en lägenhet. Fast denna gången var det inte en hyreslägenhet. (7:e bostaden) Efter 2 år flyttade pappa också in till Limhamn i lägenhet precis som mamma hade gjort, men då var det även mammas tur att flytta och denna gången till ett hus i Staffanstorp tillsammans med Anders och hans två barn. 
Nu när vi har gjort oss ordentligt hemmastadda hos både mamma och pappa, ska pappa flytta IGEN. Och nu även han till ett hus tillsammans med Li och hennes barn. Och nu efter ett halvårs letande efter ett tillräckligt stort hus har vi hittat ett i Bunkeflostrand. Så nu är jag tillbaka på hemmaplan igen. 
Och nu hoppas jag att jag slipper flytta fler gånger. I alla fall fram tills jag flyttar hemifrån. Men det dröjer ett bra tag innan jag funderar på att göra det! Så detta är bara början på alla olika hem jag kommer att ha. Men så är det...

Saknaden av en person märks inte för än den är borta. Kanske inte för alltid. Det kan vara några dagar, en vecka, en månad eller en längre tid. Det är en saknad som får en att bli galen. Känns som att behovet av att träffa personen är så mycket större då! Men jag vill inte att det ska vara så. Och jag vet inte i heller varför det kan vara så. En teori skulle ju dock kunna vara just att man inte kan träffa personen. Men det känns så konstigt. Som tur är kommer min saknade person inte vara borta längre än en vecka. 

Pusssss!

Efter att ha haft ett förhållande i snart 2 månader tog det slut igår. Och det var på det fegaste jävligaste sätt man kan tänka sig. Jag hade sovit hos han den natten. Men precis när jag hade lämnat han och satt på bussen smsade han mig och sa att han gjorde slut. Jag blev så fruktansvärt arg ledsen och frustrerad över att han inte hade kunnat säga nått på hela den tiden jag var hos han. En stor fet feg jävel är vad han är. Och inte hade han någon anledning till varför han gjorde slut. Sa bara att han inte var kär i mig längre. Men sånt kommer man väl inte bara på under en natt??? Jag är så arg och vill bara få ut min aggression på nått sätt. Huuuuh! :(