....som jag har inom mig nu. Men den är så otroligt svår att beskriva. De känns från hjärtat och upp till halsen. Nästan som att man ska börja gråta. Men det är inte för att jag mår dåligt eller är ledsen. Utan det är glädje som på nått sätt "forsar" upp. Antar att det kan vara för att när jag har det svårt, är sjuk (som nu), deppig eller inte nått fel med mig alls...så finns dom alltid där för mig...MINA RIKTIGA VÄNNER. Det känns så otroligt underbart. Att man alltid har någon att lita på.

....och jag vet inte riktigt hur ja vill ha saker och ting i mitt liv just nu. Precis när man tror att allt är så himmla bra så börjar man tänka efter om det verkligen är på riktigt. Och när man väl har upptäckt att det är på riktigt, blir allt bara jätte krångligt och allt blir en stor röra. Det är då det bara tar slut och går tillbaka till det normala och vanliga igen. Men då är det fortfarande inte slut på eländet eftersom då går man ju och tänker på att det är slut och varför det blev som det blev. Känns som att man aldrig kommer komma ifrån problemen. När ett är borta kommer ett nytt. Så är det för mig i alla fall. Vet inte riktigt hur ja ska kunna ändra på det!

Nu sitter jag nere på mitt rum och har precis kommit hem från skolan. Fick sluta tidigare idag för franskan var inställd :D Det är så tyst och lugnt i hela huset, inte en människa hemma för utom jag. Så när ja sitter i mina tankar långt borta hör jag ljudet av Vår. FÅGELKVITTER. Det är så mysigt, känns verkligen som att det börjar bli vår, fast än det inte alls är så. Men man kan ju alltid hoppas att denna kylan snart avtar. Har varit runt -5* ganska länge nu tycker jag! Men Sen till sommaren klagar man bara på att det är för varmt, så är väl bäst att hålla tyst!!!

Pusspuss <3