....och jag vet inte riktigt hur ja vill ha saker och ting i mitt liv just nu. Precis när man tror att allt är så himmla bra så börjar man tänka efter om det verkligen är på riktigt. Och när man väl har upptäckt att det är på riktigt, blir allt bara jätte krångligt och allt blir en stor röra. Det är då det bara tar slut och går tillbaka till det normala och vanliga igen. Men då är det fortfarande inte slut på eländet eftersom då går man ju och tänker på att det är slut och varför det blev som det blev. Känns som att man aldrig kommer komma ifrån problemen. När ett är borta kommer ett nytt. Så är det för mig i alla fall. Vet inte riktigt hur ja ska kunna ändra på det!